Utelämnar man en stavelse i

Stavelsen är ett rytmisk grundenhet samt den minsta prosodiska enheten.^[1] enstaka stavelse består av enstaka stavelsekärna, oftast en vokal, som ofta, men ej alltid, existerar omgiven från konsonanter.^[1] dem konsonanter vilket föregår kärnan kallas ansats, de likt kommer efter kärnan kallas koda. enstaka eller flera stavelser inom ett mening får ofta betoning. vid fackspråk kallas den sista stavelsen inom ett mening ultima, den näst sista penultima samt den tredjeplats stavelsen bakifrån antepenultima. ifall stavelsen slutar med enstaka vokal kallas den öppen, medan den kallas sluten om den slutar tillsammans en konsonant.^[1]

Den idealiska samt mest förekommande stavelsen inom världens tungomål består från en start konsonant samt en vokal, till modell "da". därför gott vilket alla tungomål har den typen från stavelse, samt många tungomål kan beläggning på tillsammans fler start konsonanter, samt lägga mot ett antal konsonanter efter vokalen/kärnan. Svenskan är en språk såsom tillåter extremt många konsonanter: tre inledningsvis ("skri") samt åtminstone fem finalt ("skälmskt") (se även fonotax). Konsonantljuden brukar, inom de flesta språk, ordna sig runt kärnan/vokalen således att konsonanter med högst sonoritet står närmast före och efter vokalen.

E

•

Hvad er en stavelse

Foto: Misburg
(Wikimedia Commons)

Spørgsmål:

Ifølge DDO er en stavelse mindst en vokal med omgivende konsonanter. Er det ikke en forkert definition? Eks: gear, der er kun en stavelse. John B. L. oktober

Svar:

Vi mener ikke der er noget galt med forklaringen. Hvis jeg forstår dit spørgsmål rigtigt, synes du ikke forklaringen dækker et ord som gear fordi det indeholder både e og a, men alligevel kun har én stavelse. Det er rigtigt at gear kun indeholder én stavelse, men der er nu kun én vokal i ordet: et langt i. Det afgørende for hvornår der er tale om en stavelse, er nemlig det lydlige og ikke hvor mange bogstaver der bruges når vi gengiver lyden på skrift.

Mere fagligt ville man sige at en stavelse er en sproglig enhed bestående af en vokal eller en anden enhed der kan frembringes i isolation, enten alene eller omgivet af en eller flere andre lyde. Den forklaring tager højde for at nogle konsonanter kan være stavelsesbærende (det gælder dog ikke for dansk), og at nogle tvelyde (diftonger) gengives med to vokalbogstaver, fx Freud, thai, Claus og sheik, men ordene er alligevel enstavelsesord. Lars Trap-Jensen

Se artiklen stavelse i Den Danske Ordb